Under den svenska stormaktstiden var kyrkan de enväldiga kungarnas effektivaste redskap för att bygga enhetskultur. På 1500-talet bestämde Gustav Vasa att svenskarna inte längre skulle vara katoliker utan lutheraner. Om kyrkans företrädare var lyhörda mot de kungliga påbuden växte den kyrkliga förmögenheten. Om prästerna satte sig på tvären mot kungamakten kunde kungens knektar förvandla kyrkklockorna till mynt präglade med kungens bild. På den tiden var bröllop i kyrkan viktiga redskap i den politiska kontrollen över medborgarna. Idag är det självklart att bröllop i en smyckad kyrka med festklädda människor och vacker musik skall handla om tro, hopp och kärlek, inte om makt och kontroll. Eller vad säger den svenske statsministern idag om kontrollen över bröllopsklockorna i kyrkan?
På 17- och 1800-talet fick medborgarna i Sverige inte ha andliga sammankomster utanför Svenska kyrkans kontroll. Konventikelplakatet som avskaffades i mitten av 1800-talet gjorde svenskarna till kyrkans fångar. Kyrkans företrädare tvingades att utforma frihetens och sanningens budskap så att det stämde med det budskap som statsmakten ville höra. Kyrkan blev alltmer korrumperad av underkastelsen under statsmakten. En underkastelse som ledde till framväxten av en brokig och splittrad flora av upproriska frikyrkor. Statsmakten klarade i längden inte av att hålla de svenska livsandarna i schack.
I dag har vi lärt oss att ett rättssamhälle förutsätter att man noga håller isär olika maktsfärer från varandra. Den lagstiftande makten (Riksdagen) får exempelvis inte påverka den dömande makten (domstolarna). Den som har rätt och makt att tillgripa våld (polis och militär) får inte ägna sig åt att döma eller sätta upp egna regelverk för när och hur våld får utövas. En kyrka som i sin trosbekännelse talar om en Allsmäktig Gud måste vara skild från makten i samhället. Det borde vara självklart, men varför hör vi aldrig en socialdemokrat hålla med om detta? Varför resonerar Mona Sahlin om relationen mellan stat och kyrka som om hon vuxit upp vid den ”djupt troende” president Putins hov i Ryssland?
I ett fritt, tolerant och öppet samhälle måste makthavarna slå vakt om och värna maktens gränser. Ingen skall längre tvinga dig att tro på vare sig Gud, påven, Putin eller statsministern. Ingen skall kunna tvinga dig att älska även om vi alla är beroende av kärlek. De högsta värdena i livet utvecklas bara i full frihet.
Om vi levde i ett fritt samhälle skulle valsystemet i Svenska kyrkan fungera så att när jag i höstens kyrkoval får sätta kryss för tre olika kandidater borde jag som en myndig människa få ge mina kryss i valet åt en socialdemokrat, åt en kristdemokrat och åt en moderat. Men kyrkan är underkastad ett partipolitiskt kontrollerat valsystem som hindrar att jag ger min röst åt vem jag vill. Valsystemet tvingar mej och dej att sätta tilltron till program och principer högre än tilltron till verkliga människor av kött och blod. Det är dags att ändra på det. Det är dags för renodlade personval.